Cellisten igen

Mannen med cellofodralet satt på 23:52-tåget igen. Han sov från första stationen, precis som förut, med ena handen på fodralet som om det kunde ge sig av utan honom. Jag har nu sett honom fyra gånger och aldrig sett honom vaken, och jag har bestämt mig för att jag inte vill veta var han spelar. Vissa stamresenärer gör man bäst i att låta vara som vädret.