Tidetable

EssäerNr 4Sådant som håller tiden · Del 2 av 4

En handklocka för bagarna

På gatan bakom saluhallen ringer en bagare i en handklocka när den andra gräddningen är klar. En kort historia om ett ljud som visar vad klockan är.

Av Ilse Marrow2 minuter353 ord

Även på: العربيةБългарскиবাংলাCatalàČeštinaDanskDeutschΕλληνικάEnglishEspañol (Latinoamérica)EspañolEestiفارسیSuomiFrançais (Canada)Françaisעבריתहिन्दीHrvatskiMagyarBahasa IndonesiaItaliano日本語한국어LietuviųLatviešuBahasa MelayuNederlandsNorsk bokmålPolskiPortuguês (Portugal)Português (Brasil)RomânăРусскийSlovenčinaSlovenščinaSrpskiKiswahiliไทยFilipinoTürkçeУкраїнськаTiếng Việt繁體中文简体中文

Kvart över nio på vardagarna och halv tio på lördagarna ringer en handklocka på den smala gatan bakom saluhallen. Det är en liten klocka av mässing med träskaft, en sådan som en lärare en gång använde för att avsluta rasten, och den rings av den av de två bagarna som råkar ha mjöliga händer för tillfället. Det betyder att den andra gräddningen har kommit ut ur ugnen. Så har det betytt här på gatan längre än någon av dem har levt.

Ingen under femtio verkar känna till det. De yngre invånarna tycker att klockan är en trevlig detalj, lite teater för besökarna. De äldre tar på sig kapporna.

Den första och den andra gräddningen

Det första baket på ett bageri är till för dem som ska någonstans: arbetare, morgonrusningen till skolan, alla som äter stående. Det kommer ut vid sex och är slut vid sju. Det andra baket är till för dem som stannar hemma. Det är brödet till lunchen, frallorna till den gamla kvinnan på tredje våningen som inte längre går i trapporna före tio, limpan som en granne bär upp åt henne.

Klockan finns eftersom det andra baket är ett löfte av ett annat slag. Kunderna passerar inte förbi butiken på väg någonstans; de måste kallas dit. Före telefonerna, innan någon hade en köksklocka man kunde lita på, var ett ljud det enda sättet att låta en hel gata veta att något varmt väntade.11Köksklockor är ett senare ämne i den här serien, eller åtminstone en släkting till det. De går sällan rätt och man litar nästan aldrig på dem, vilket inte är samma sak.

En klocka som är ett ljud

Jag tycker om att klockan håller tiden utan att visa den. Den går inte att läsa, bara att höra, och den låter olika från varje fönster: skarpt vid hörnet, dovt bakom gården, knappt alls på de översta våningarna, där man alltid har litat på att människorna längre ner för nyheten uppåt. På så vis mäter den inte bara timmen utan också gatan, dess djup och grannsämja.

När bagarna för några år sedan fick frågan om de skulle sluta ringa i klockan nu när alla har en telefon, svarade den äldre av de två att han skulle sluta när brödet inte längre blev färdigt. Det var ett bättre svar än frågan förtjänade.22Det var jag som frågade. Jag hoppades få ett citat om tradition. Jag fick ett om bröd, vilket är samma sak, bara mer användbart uttryckt.

Notiser

  1. Köksklockor är ett senare ämne i den här serien, eller åtminstone en släkting till det. De går sällan rätt och man litar nästan aldrig på dem, vilket inte är samma sak. ↩

  2. Det var jag som frågade. Jag hoppades få ett citat om tradition. Jag fick ett om bröd, vilket är samma sak, bara mer användbart uttryckt. ↩

Brevet

Ett brev, den första söndagen i månaden.

Den nya essän i sin helhet, två eller tre notiser och inget annat. Inga spårningspixlar, ingen statistik över öppningar, ett klick för att avsluta prenumerationen.

Eller följ via en flödesläsareSe hur ett brev ser ut